I TVÅ AKTER
GÄSTSPEL PÅ TEATERVERKET
SVEAVÄGEN 114
12/4 kl 15.00 PREMIÄR
13/4 kl 19.00
14/4 kl 19.00
15/4 kl 19.00
6/5 kl 19.00
7/5 kl 19.00
BOKA PLATS:
Maila INFO@TEATERKAOS med:
– NAMN
– HUR MÅNGA PLATSER
– DATUM
Bekräftat mail gäller som entré-biljett.
Även entré-biljetter direkt vid dörren.
MAT OCH FIKA
Hemlagade godsaker kommer att serveras innan och i pausen. Det går också bra att Hänga kvar efter EN FÖRESTÄLLNING, ta för sig och känna in. Samtala och lyssna.
VILKA ÄR VI?
Åtta kreatörer som samlats för att vaska fram ett nytt bakverk.
Ett recept vi inte visste fanns är nu här.
Råvarorna är vår förvirring, vår sorg och och vår längtan efter livets skönhet.
Där är vi.
Här är vi.
Med referenser till tidigare bullar, kakor och bakelser.
Vi är inte Wayne’s coffee, Espresso House
eller Fabrique.
Vi är inte ens bagare.
Vi är scenkonstnärer.
Vi är Teater KAOS.
Och vi presenterar EN FÖRESTÄLLNING i regi av Max Lundqvist.
En absurd rörlig tavla med levande musik.
VI VILL
få dina sju sinnen att expandera, dina mungipor att närma sig tinningarna och ditt hjärta att sakta ner.
Kanske upptäcker du att du glömt egot på toaletten, när du kliver ut på trottoaren efteråt.
VAD KOSTAR DET?
Det bestämmer du.
Du betalar ingenting innan du vet vad du tycker att det var värt.
Känner du dig lurad, skippa betalningen helt.
Föll det dig i smaken, kalla hit dina släktingar, din granne och han som såg kul ut på tunnelbanan.
Vi har bakat och knådat och bakat och knådat, nu kastar vi ut verket i universum!
Medverkande:
Sofi Helleday
Max Lundqvist
Tore W-Lundqvist
Hedvig Lewenhaupt
Conny Laxell (även musik)
Stina Edin
Elliot Jonsson
Rebecka Norling
Akt 1
Regi & manus: Max Lundqvist
Akt 2
Regi & manus: Max Lundqvist, i ett löpande samtal med Sofi Helleday
Längd: 2,5 timma, inkl paus.
BILJETTER – ENTRÉ
Vi plockar bort tröskeln vid entrédörren, och tar inte betalt på förhand. Inga grisar i säcken här inte. Istället betalar man när man går, vad man tycker det var värt.
Teknik å annat: Susanna Sterner Jendi
I EN FÖRESTÄLLNING jonglerar vi med existensens paradoxer, som en portal mellan världarna. Det är inte riskfritt, men varför finns scenkonsten om den inte tar risker?